apelsinfabriken

har varit tyst
länge
fem år bak i tiden
och mitt hjärta bankar
för det fick det alltid då

musiken mina vänner, musiken

jag äger två gitarrer som jag aldrig tar i
det är ju inte lönt, jag kan ju ändå aldrig bli bra, tänker jag
så tänkte jag för tio år sedan också

jag kunde faktiskt sjunga då
men då är då och inte nu
men nu är alltid en bit av då!
mitt livs toner har blivit passiva
mitt livs första viktiga sträcka
var inte allt, minns jag åter igen
men borde få vara med mer i nu

de första penseltagen som utvecklades ett möster
idag ser jag nya färger
men jag vet
vad som fanns där bak
hur det såg ut
och att jag inte kan förneka
att minnesbilden påverkar vad jag ser nu

jag tror fortfarande att jag är en hästtjej
en ganska feg sådan
perioden jag red var kortare än tiden som gått sedan jag slutade
men jag slutade ju aldrig
jag har bara inte ridit på väldigt länge


det är okej
att påminnas om vad man glömt men tycker om
och är det meningen
för i hjärtat finns det plats
för ett oändligt liv att fylla