I en stund av sömnlöshet
Jag tänker allt som ofta på liven vi aldrig levde, på grund av valen vi aldrig gjorde, på platserna vi aldrig kom till och människorna vi aldrig talade med igen. Jag tänker på tankarna vi ständigt tänkte, på hur känslorna styrde stegen och hur min iver ibland kramade andan ur hjärtat under dessa jakter på mitt efterlängtade. Jag trodde jag visste hur allt skulle se ut. Jag hade många bilder av kommande minuters film, jag visste sånger som jag ännu inte fått höra, det fanns så oändligt många vyer jag ännu inte sett och det fanns en pojke jag skulle få kyssa.
Poängen är inte huruvida eller vad som blev. Poängen är att liven vi aldrig levde finns kvar och lever upp. Som fåglar viskande förklarar att jag valt en alternativkostnad till min sömnlöshet. Elektronernas strävan är enkel, våran är oklar mot vad. I tid och rum rymms ingen evighet, men tanken är starkare att fånga mer än så.
Tankarna som aldrig blir mer och alla dom som tänks en gång till.
Var tog dom vägen, varför stannar dom kvar?
Poängen är inte huruvida eller vad som blev. Poängen är att liven vi aldrig levde finns kvar och lever upp. Som fåglar viskande förklarar att jag valt en alternativkostnad till min sömnlöshet. Elektronernas strävan är enkel, våran är oklar mot vad. I tid och rum rymms ingen evighet, men tanken är starkare att fånga mer än så.
Tankarna som aldrig blir mer och alla dom som tänks en gång till.
Var tog dom vägen, varför stannar dom kvar?
Kommentarer
Trackback
